De små öarna i Stilla Havet som skapar Franska Polynesien var några av de sista platserna på jorden att bli befolkade av människor, och de var även några av de sista platserna att bli befolkade av europeer. Eftersom de inte hade något skriftligt språk så vet man inte mycket om öarnas historia innan europeerna anlände.
Den stora polynesiska migrationen är en av de mest egendomliga och mystiska historiska händelserna. Ingen vet varför men tidiga Polynesier, som man tror kom från Taiwan eller Sydost Asien, kastade allting de hade, djur, grönsaker och barnen ner i kanoter och seglade iväg utöver det öppna blå havet. Detta var 1000 år tidigare än vikingarna, som var navigerings mästare i väst, ens hade tagit sig till Island. Genom att använda sig av stjärnorna och bortglömda navigerings tekniker tog man sig fram på Still Havet och hittade öar. De hittade Franska Polynesien cirka 200 år före kristus och ingen annan hade teknikerna som krävdes för att hitta hit på ytterligare 1000 år. Öarna de hittade var odlingsbara och här fanns inget som kunde utgöra någon fara för invånarna, de kunde utveckla sitt egna samhälle och egna religion utan något som störde. I Franska Polynesien har det alltid funnits mycket musik, dans och konst, och är fortfarande en stor del av ö livet. Tyvärr var det inte alltid fredligt, överpopulation ledde till för lite odlingsyta, och krig mellan stammarna bröt ofta ut där vinnaren tog marken.
På 1500-talet börjar europeer segla förbi öarna men det var först på 1700-talet som någon skapar en koloni. Detta gjordes av en brittisk kapten vid namn Samuel Wallis som tar ön Tahiti för England, ön kallar han King George’s Land. Ett år senare tar Bougainville, en fransk kapten över ön för Frankrike utan att vetat att Wallis redan varit där. Kapten Cook besöker ön 1769 och under sin andra expedition till Tahiti tar han med sig en polynesier som hette Omai hem till Europa.
Vid 1800-talets början började britterna skicka missionärer till öarna, invånarna var väldigt välkomnande så det var inte många som behövde stanna. 1842 tar fransoserna tillbaka makten och katolska missionärer tar över.
Ungefär 100 år senare påbörjas forskning, och senare tester, för atombomber på öarna. Från 1966 och 30 år framåt skedde 193 tester på de två atollerna Moruroa och Fangataufa. Sedan flyttades testerna under jorden och efter de sista testerna 1999 så blev Franska Polynesien atombomb fritt. 1961 konstruerades Faa’a International Airport på Tahiti och Franska Polynesien blev öppet för turister.